9 september 2018

Trots min grundläggande tilltro till människan kan jag emellanåt känna både oro och rädsla inför vår framtid, framförallt när jag ser hur okunskap sprids och hur rädsla hos andra blir till egoism och förakt.

Jag vet att oro och rädsla leder mig in i debatten till en position där jag aldrig kan påverka eller förändra.

Därför låter jag istället känslan av tacksamhet få ta plats, speciellt idag. Jag känner en enorm tacksamhet inför det som varit fram till nu.

Jag har fått växa upp i ett samhälle där de flesta människor haft mer än bara bostäder, vatten och mat. Ett samhälle som gav mig möjlighet att gå i skola och studera på universitet. Jag fick växa upp i ett samhälle där hat skulle ersättas med förståelse. Ett samhälle där politiska beslut ska baseras på forskning och professionellas erfarenheter istället för eget tyckande. Ett samhälle med grundlagar som värnar och skyddar mig som individ. Jag har fått växa upp i ett samhälle där människor har kämpat för min rätt att rösta. Ett samhälle där människor fortfarande kämpar för min och andras rätt att vara. Jag har fått växa upp och leva i ett välfärdssamhälle som gett mig förutsättningar och utrymme att utvecklas.

Oavsett vilket samhälle jag vaknar upp i imorgon vill jag behålla känslan av tacksamhet som också inger hopp om framtiden. Och jag vill kämpa så att någon annan en dag kan känna tacksamhet och tilltro.

Alla hjärtans dag

En dag som får mig att minnas hur den här dagen var när jag var yngre. När vi i skolan fick skriva fina saker om varandra på urklippta pappershjärtan. När det som köptes och gavs bort var rosor, kort, choklad och geléhjärtan, inte eltandborstar, kläder och allt annat som reklamerna nu föreslår.

Alla hjärtans dag kan vara en komsumtionens dag eller en dag som påminner om värdet i att visa vår uppskattning och inte bara bära runt den. Det finns så många som jag uppskattar, tycker otroligt mycket om och vill tacka för att de har varit och är just de personer som de är i mitt liv, för mig.

Jag tänker ofta på hur bra jag har det och jag tänker ofta på er. Men jag är dåligt tränad i att förmedla min uppskattning. Jag är ganska säker på att de flesta av er vet det ändå, att jag tycker om er och att ni är värdefulla för mig.

Jag vill också att ni ska veta att jag uppskattar er precis för dem ni är, er som jag räknar till min familj/släkt och vänner. Var och en är som en pusselbit, alla olika och perfekta på sitt sätt, som tillsammas gör mitt liv helt.

Brev som var menat att skickas

Det finns mycket jag vill berätta, mycket jag vill att du ska veta, men jag hittar sällan ord för att beskriva hur jag känner. Jag har berättat historien för många, min version av vår historia, som fortfarande känns märklig, lite för osannolik för att vara på riktigt. När jag tänker på hur mycket tur jag måste ha haft känns det som om jag vunnit högsta vinsten i livets lotteri.

Kanske saknar min version viktiga bitar och den gör det lätt att tro på ödet, för det finns mycket jag inte kunnat styra över. Det började i en annan tid och sedan dess har jag velat vara med dig. Då fanns det så mycket jag inte förstod, det var en tid då jag började lära mig att släppa taget, men jag ville bara minnas och ha dig kvar hur som helst.

Långt senare läste jag någonstans, att när någon verkligen önskar sig något kommer universum arbeta för att det ska bli så. Så jag skrev ett brev om en dröm, med en önskan och skickade ut det i rymden och plötsligt fanns du där. Det låter roligt nu i efterhand men det är faktiskt helt sant. Min version är en ganska lång och märkligt bra historia och någon gång ska jag skriva ner hela berättelsen.

Jag minns inte allt jag tänkt men jag har haft en känsla av att jag visste hur det borde vara. Nu när jag får vara med dig känns det bara rätt. Som om jag följt den väg jag skulle gå, för jag tror inte vi hade kunnat ta någon annan väg hit. Som om jag nu förstår att det var hit jag skulle, vet jag att det är här jag vill vara och att jag alltid vill vara nära.

Jag fångas lätt av vardagen och glömmer ofta att stanna upp och ta vara på viktiga bitar. Det är så mycket som kommer emellan, allt som ska bli gjort och hinnas med. Men i mitten av allt det där som är livet, innanför de känslor, upplevelser, tankar och intryck som virvlar runt i mig varje dag, finns allt jag känner för dig. När jag stannar upp kan jag känna det i hela kroppen som om känslorna finns i varje cell, de finns alltid där i orkanens öga.

Jag vill fortsätta skriva vår berättelse och oavsett hur fortsättningen blir så känns det som att jag redan vunnit allt. Du är fortfarande och alltid världens finaste människa, att få komma hem till dig gör mig lycklig och att vara med dig är det bästa jag vet.

_____________________________________

On every street (Dire Straits)

Att se den större bilden

Stress, uppsatsen ska bli klar

press, behöver hitta ett jobb

flytta, vill hitta en plats där jag kan känna mig hemma

ansvar, måste ta ansvar för mina val

mycket att göra, många beslut

stressigt och pressande när livet ska pusslas ihop på en gång

allt ska klaffa, varje dag ska vara en produktiv dag

Ibland ser man inte skogen för alla träd

Idag, när höstvinden blåste in och fyllde rummet

insåg jag att det här är den bästa tiden

det här är tiden jag gillar, förändring är på väg

det bästa ligger framför mig, för jag vet att det kommer att bli bra

det är mycket att göra, viktiga beslut att fatta

men så är livet och jag vet vad jag vill

jag behöver bara känna efter, stanna upp, andas och känna

Nu vill jag ta vara på den här tiden, mitt liv

och varje dag är ett steg på väg

Varmare vindar

Inget skrämmer mig så mycket
som känslan av att jag aldrig kommer kunna bli nöjd,
att leva ett helt liv och aldrig bli riktigt nöjd.

Jag önskar att jag bara kunde rätt in mig i ledet,
önskar att jag vill leva det där livet,
ha den där rollen, som jag fått lära mig och vara nöjd.

Men ibland känner jag mig så osäker, jag känner mig lurad,
som en guldfisk i en skål, som om jag kunde åka långt
och tillslut hitta burens galler där ute vid kanten.

Jag tycker inte att jag begär mycket av livet,
kanske för att jag redan har så mycket,
men jag får känslan av att jag missar något som andra ser.

Kanske är jag fortfarande för ung för att tyglas,
kanske är jag bara en av er som måste hitta min egen väg.
Jag vill bara vara fri.

___________________________________________

Dagens låt: 
Stay Alive (Jose Gonzalez)