En dag i livet

Jag har väntat länge, men nu är min höst äntligen här.

Nu sitter jag med en kopp kaffe

och funderar över vad jag vill, vad hade jag tänkt

att hösten skulle ge mig?

Jag tittar ner i min kopp och tänker:

blev det inte mer än så här,

en kopp svart kaffe för att fira hösten,

fast jag vet att det är allt jag vill ha.

Dagen började dåligt, men nu känns det bättre.

Jag har fortfarande en känsla av irritation, tomhet,

jag gissar att det är saknad.

Det finns så många dagar av glädje och inspiration

att se tillbaka på.

Jag har så lätt för att bli besviken,

jag tänker och drömmer för mycket.

Och hoppas att bara det bästa ska komma tillbaka.

Mitt hopp är helt otroligt, och det lurar mig många gånger,

även om jag oftast nöjer mig med lite.

Idag behöver jag någon som vet vem jag är,

som vet vad jag vill och vad jag behöver.

Eller bara någon som är likadan som jag,

men hon är inte här.

Jag känner mig ensam.

_______________________________

Dagens låt:
Comfortably numb (Pink Floyd)