I väntan på livet

Jag färdas på en torr väg som kantas av höga träd.
Då och då lånar vinden några gula löv för att låta dem dansa över vägen.
Nu känner jag mig säker på att jag är påväg åt rätt håll.
Med förväntan följer jag den ensliga vägen framåt.
Genom varje kurva följer jag den väg som ska leda mig mot mitt mål.

Jag väntar mig att närsomhelst se
hur höstlandskapet öppnar upp sig på båda sidor om vägen.
Jag drar upp volymen på stereon.
När som helst nu,
får jag se hur de gyllene fälten breder ut sig och visar mig hur stort livet är.

Just som jag ser en ljusglimt mellan träden tvingas jag att tvärbromsa.
En kvinna står mitt på vägen.
Kvinnan bär inte polisuniform men hennes kroppsspråk visar att hon inte tänker vika undan och hennes blick är riktad mot mig.

Strax dyker fler trafikanter upp bakom mig.
Jag ser hur de passerar mig utan att sakta in.
Frågande ser jag mot kvinnan framför mig,
hennes hand låter mig förstå att jag måste stå kvar.
Jag sänker volymen.
När yttligare tio personer passerat mig stänger jag av motorn och det blir tyst.


Här sitter jag nu och väntar.