I mitt bröst bor fåglar,
de slår ivrigt med sina stora vingar.
De vill alltid framåt,
lyfta och försvinna mot himlen.
Det är en enorm kraft,
en kraft som gör att jag har svårt att stå still.
Om jag försöker gå tillbaka,
känner jag deras tunga vingar vända mig.
Jag lever hellre i en dröm eller en fantasi
än i minnen.
Jag måste alltid framåt
och jag kan aldrig gå tillbaka.
När saker omkring mig inte förändras
känner jag hur det flaxar och slår i mitt bröst,
hårda vingslag som för mig iväg.
