Jag hörde hur det skrek inom mig
och jag valde att hålla händerna för öronen och blunda.
Jag tänkte att jag skulle komma undan
om jag bara trodde tillräckligt starkt på mina lögner.
Så typiskt mig.
Det gjorde ont att falla över kanten,
men chocken var värst.
Att falla så långt och landa så hårt trodde jag var för andra,
det skulle aldrig hända mig.
Jag är inte rädd för smärta, det har jag aldrig varit.
Jag är rädd för rädslan i sig, det vet jag nu.
Rädsla är en hemsk känsla
när det inte går att urskilja något som hotar.
Reaktionen är instinktiv
och logiken säger att det inte finns något att försvara sig mot.
Plötsligt är min kropp en krigszon
där sinnena marscherar mot varandra
och jag har förlorat all kontroll.
Mitt motgift är fart, hastigheten slår ut alla andra känslor.
Farten tvingar mig att fokusera, fångar mig i varje nytt ögonblick.
Hög hastighet ger tillräcklig bedövning
och endast då är friheten och lyckan starkare.
Bara musiken kan återskapa den riktiga känslan.
Jag vet inte än hur det blev så, jag kan bara gissa.
Jag har bestämt mig för att inte ljuga mer
och jag ska vinna mot mina spöken,
men tills jag inser värdet av mitt liv
kommer jag att fortsätta älska flykten.
________________________________________
Dagens låt:
Highway Star (Deep Purple)
