Alla hjärtans dag

En dag som får mig att minnas hur den här dagen var när jag var yngre. När vi i skolan fick skriva fina saker om varandra på urklippta pappershjärtan. När det som köptes och gavs bort var rosor, kort, choklad och geléhjärtan, inte eltandborstar, kläder och allt annat som reklamerna nu föreslår.

Alla hjärtans dag kan vara en komsumtionens dag eller en dag som påminner om värdet i att visa vår uppskattning och inte bara bära runt den. Det finns så många som jag uppskattar, tycker otroligt mycket om och vill tacka för att de har varit och är just de personer som de är i mitt liv, för mig.

Jag tänker ofta på hur bra jag har det och jag tänker ofta på er. Men jag är dåligt tränad i att förmedla min uppskattning. Jag är ganska säker på att de flesta av er vet det ändå, att jag tycker om er och att ni är värdefulla för mig.

Jag vill också att ni ska veta att jag uppskattar er precis för dem ni är, er som jag räknar till min familj/släkt och vänner. Var och en är som en pusselbit, alla olika och perfekta på sitt sätt, som tillsammas gör mitt liv helt.

Brev som var menat att skickas

Det finns mycket jag vill berätta, mycket jag vill att du ska veta, men jag hittar sällan ord för att beskriva hur jag känner. Jag har berättat historien för många, min version av vår historia, som fortfarande känns märklig, lite för osannolik för att vara på riktigt. När jag tänker på hur mycket tur jag måste ha haft känns det som om jag vunnit högsta vinsten i livets lotteri.

Kanske saknar min version viktiga bitar och den gör det lätt att tro på ödet, för det finns mycket jag inte kunnat styra över. Det började i en annan tid och sedan dess har jag velat vara med dig. Då fanns det så mycket jag inte förstod, det var en tid då jag började lära mig att släppa taget, men jag ville bara minnas och ha dig kvar hur som helst.

Långt senare läste jag någonstans, att när någon verkligen önskar sig något kommer universum arbeta för att det ska bli så. Så jag skrev ett brev om en dröm, med en önskan och skickade ut det i rymden och plötsligt fanns du där. Det låter roligt nu i efterhand men det är faktiskt helt sant. Min version är en ganska lång och märkligt bra historia och någon gång ska jag skriva ner hela berättelsen.

Jag minns inte allt jag tänkt men jag har haft en känsla av att jag visste hur det borde vara. Nu när jag får vara med dig känns det bara rätt. Som om jag följt den väg jag skulle gå, för jag tror inte vi hade kunnat ta någon annan väg hit. Som om jag nu förstår att det var hit jag skulle, vet jag att det är här jag vill vara och att jag alltid vill vara nära.

Jag fångas lätt av vardagen och glömmer ofta att stanna upp och ta vara på viktiga bitar. Det är så mycket som kommer emellan, allt som ska bli gjort och hinnas med. Men i mitten av allt det där som är livet, innanför de känslor, upplevelser, tankar och intryck som virvlar runt i mig varje dag, finns allt jag känner för dig. När jag stannar upp kan jag känna det i hela kroppen som om känslorna finns i varje cell, de finns alltid där i orkanens öga.

Jag vill fortsätta skriva vår berättelse och oavsett hur fortsättningen blir så känns det som att jag redan vunnit allt. Du är fortfarande och alltid världens finaste människa, att få komma hem till dig gör mig lycklig och att vara med dig är det bästa jag vet.

_____________________________________

On every street (Dire Straits)