9 september 2018

Trots min grundläggande tilltro till människan kan jag emellanåt känna både oro och rädsla inför vår framtid, framförallt när jag ser hur okunskap sprids och hur rädsla hos andra blir till egoism och förakt.

Jag vet att oro och rädsla leder mig in i debatten till en position där jag aldrig kan påverka eller förändra.

Därför låter jag istället känslan av tacksamhet få ta plats, speciellt idag. Jag känner en enorm tacksamhet inför det som varit fram till nu.

Jag har fått växa upp i ett samhälle där de flesta människor haft mer än bara bostäder, vatten och mat. Ett samhälle som gav mig möjlighet att gå i skola och studera på universitet. Jag fick växa upp i ett samhälle där hat skulle ersättas med förståelse. Ett samhälle där politiska beslut ska baseras på forskning och professionellas erfarenheter istället för eget tyckande. Ett samhälle med grundlagar som värnar och skyddar mig som individ. Jag har fått växa upp i ett samhälle där människor har kämpat för min rätt att rösta. Ett samhälle där människor fortfarande kämpar för min och andras rätt att vara. Jag har fått växa upp och leva i ett välfärdssamhälle som gett mig förutsättningar och utrymme att utvecklas.

Oavsett vilket samhälle jag vaknar upp i imorgon vill jag behålla känslan av tacksamhet som också inger hopp om framtiden. Och jag vill kämpa så att någon annan en dag kan känna tacksamhet och tilltro.