Utan dig

Våren är inte den samma utan dig.

Solen lyser lika varm men utan musiken

blir jag aldrig så levande

som jag var då.

Du kanske säger att jag inte levde som jag borde

men idag inser jag att livet aldrig är som man önskar.

När kvällen blir till natt blir jag den jag är

men ensam räknas jag inte.

Vad finns det för mening med att vara

om jag inte delar med mig av det jag är?

Jag undrar om det finns någon som förstår

hur musiken väcker mig till liv.

Ur min stilla dvala reser jag mig till toner

som jag aldrig minns att jag saknar så mycket

förrän jag hör dem igen.

Det är först när jag hör musiken som jag inser

att jag inte riktigt levde innan

att jag aldrig är riktigt levande utan musiken.

Att leva är så jobbigt, att leva är så svårt,

att leva på riktigt kan jag inte själv.

Men så många dagar går åt till annat

det är så mycket som ska bli gjort

när man lever för stunden.

I mina drömmar är dagarna så långa

och livet är för evigt.

Och varje morgon vaknar jag på nytt

utan att minnas allt jag aldrig skulle glömma.

När kvällen kommer igen fyller den mig med en saknad

minnen från ett annat liv.

Som om jag har varit någon annan en tid

kan jag sakna dagar då jag inte visste vem jag var.

Idag vet jag vem jag är och det finns ingen väg tillbaka

jag vill inte lämna tillbaka allt jag fått på vägen.

Jag vill bara ha lite av det jag hade en gång förut.

En dag då jag inte hade solen för mig själv

för våren är inte den samma utan dig.

_______________________________________________________________

Dagens låt: 
The Gravel Road (James Newton Howard)