Jag borde ha förstått, jag borde ha sett.
Nu ser jag inte mycket alls,
när en grå disig ridå har fallit för mina ögon.
Den höst som bar min lycka är plötsligt utom räckhåll.
Jag tittar mot himlen som tidigare fick mig att le,
men ser inte, känner inget.
När jag ser de stora gässen bana väg över träden tänker jag
att de brukade få mig att känna lycka,
så jag drar på munnen och försöker minnas känslan.
Jag inser efter en stund att jag står där som ett fån,
ansiktet känns bara konstigt och jag kan inte känna något alls.
I efterhand kan jag urskilja tecken,
men jag trodde inte på tecken då.
Jag trodde att jag kunde lura mig själv
och jag blev så duktig på att ljuga att jag inte kunde se sanningen.
Alla de gånger då jag borde ha bromsat trampade jag gasen i botten,
det kändes mer naturligt i min värld av lögner.
Jag tror inte jag har förstått än,
jag har redan börjat förtrycka känslan av att förlora allt.
Men jag ska sluta ljuga nu.
Det blev inte som jag hade tänkt mig.
__________________________________________
Dagens låt:
The Price (Twisted Sister)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar