Det är svårt att vara modig
och skrämmande att vara ensam ibland
I drömmarna söker jag skydd bakom trygga armar
som om jag fortfarande hoppas på räddning
Jag är inte längre rädd för mina gamla spöken
Nu är det nya varelser som jagar mig
De kommer från det mörka djupet långt här inne
genom en dörr som jag inte kan stänga igen
Jag önskar att jag kunde be om hjälp
att jag kunde sträcka ut mina armar
och lyftas från marken, från världen,
från mig själv
Och jag vet inte varför jag fortfarande tror
att jag kan fly från mig själv
Ibland känns bara drömmen om ett liv så avlägsen
Jag vet inte än, vem jag vill vara imorgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar