Den milda solen, svala luften och klara himlen väcker något i mig.
Hösten har alltid varit min tid
en tid då jag lever och lär, låter mina känslor ta plats.
Som fåglar följer värmen, följer jag min vilja.
Som den öppna himlen, blir mitt sinne klart
och jag förstår plötsligt vart jag ska.
Livet.
Ibland undrar jag om jag verkligen vet vad lycka är,
om jag alltid ligger på minus och emellanåt tar mig över nollan bara.
Så inser jag att det finns dagar som är ofattbart vackra.
Och dagar som den här, när känslorna omger mig,
förstår jag att jag iallafall är så nära lycka jag kan komma.
Min tid, lycka och jag vill dela den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar